6 MÅNADER

Idag, den 20 januari, var det alltså hela 184 dagar/6 månader/ett halvår sedan jag satte mina fötter på amerikansk mark för första gången. Galet. Det har varit gånger då jag har velat slita av mig håret, stunder där jag har tänkt att livet skulle vara så mycket enklare om jag fortfarande var hemma i Sverige och dagar som jag bara vill låsa in mig i min garderob. Men jag har ALDRIG ångrat mitt beslut att komma hit. Inte för en sekund om jag ska vara ärlig.
 
För under dessa 6 månader så har jag även oberäkneliga gånger skrattat så magen gör ont, blivit oerhört varm i hjärtat när barnen pussar mig och säger att de älskar mig, eller när de tycker att jag aldrig ska åka tillbaka till Sverige. Jag har även märkt av själv att min personlighet har växt något otroligt, och varje gång jag testar att ta några steg utanför min comfort zone så blir jag stolt liksom. Jag har dessutom fått vänner för livet från olika länder. Till och med från olika kontinenter. 
 
Även om jag bara är 19 år så kan jag nog redan nu påstå att åka hit och uppfylla min dröm var det bästa beslutet jag någonsin kommer att göra.
 
~~~~~~~~~
 
Det känns som att början på detta året har flygit iväg. Bara 16 dagar kvar tills jag och Josefine är i Seattle?! Dessutom så har jag en glad nyhet! Min lilla pappa kommer på besök lagom till min födelsedag! Yay! Och vi har planer på att åka skidor! Yay! 
 
Annars så rullar livet. Jag har avklarat 4 av 16 lektioner på Colorado School of English, så så småningom har jag alla mina credits. Men jag ska vara helt ärlig, de där lektionerna är inte någon höjdare direkt. Det erbjuder tre olika sorters lektioner; reading/writing, grammar & speaking/listening och jag har testat på alla. På min reading/writing lektion så var det första hon sa till mig att jag skulle skriva en akademisk uppsats???? Jag bara "eeeeh hehe nu var du allt rolig va, ALDRIG HAHA". Så det var mitt första och sista besök på den typen av lektion iaf haha. Ska prioritera de andra två istället, och jag har fram till den 11 mars på mig att bli klar så det ska nog kunna ordnas. Jag har för mig att jag nämnt tidigare att jag först anmälde mig till en onlinekurs för att få mina sista credits. DOCK SÅ ÄR DET INGET ATT REKOMMENDERA FÖR EVENTUELLA FRAMTIDA AU PAIRER. Jag hade mailat och frågat min area director om det var okej att ta just den specifika onlinekursen på den specifika skolan, och hon svarade att det gick. Så jag anmälde och betalade. Några dagar senare så ringde hon för att checka läget för den månaden, varpå vi började prata om mina credits. Jag sa att jag hade anmält mig till kursen, och så säger hon "but honey, you can't take an online course" "you won't get any credits for that". LIKSOM WHAT?! Så visar det sig att hon inte hade läst igenom min fråga ordentligt och trodde jag bara frågade om den skolan var okej:):):) Bra kontaktperson, mmmm verkligen. Men nu har allt löst sig iaf och jag har fått pengarna tillbaka.
 
Nog pratat om skola. Inte nog med att det är min halvårsdag idag, utan det var även dagen då min favorit italienska bytte kontinent :(:(:(:(:(:(:( Lever dock i förnekelse och tror fortfarande att hon bor fem minuter bort...
 
Måste dela med mig av några kommentarer jag har fått höra på sistone.
- På gymmet en dag när jag var färdig och skulle gå till omklädningsrummet så känner jag att någon knackar på min axel. Vänder mig om och ser en kanske 45-årig latino man. Och så säger han att han har sett mig flera gånger och blir glad varje gång han ser mig träna?????? Haha så random och så svårtolkat.
 
- Min första dag på Colorado School of English så frågar en italiensk snubbe följande: Where are you from? The North Pole? OKEJ att jag är blek haha, but c'mon??
 
Avslutar med bilder på Haydn och snögumman vi gjorde som han bestämde skulle heta Mira, hahaha. 
 
 
 
 
Puss hej! Hoppas ni har det bra där hemma<3